Jag är som jag är!

 

Jag frågade Britt Marie hur hon känner att vara en 96-åring.

Hennes svar:

”Det spelar ingen roll om jag var 16, 26, 36, 46, 56…. JAG ÄR SOM JAG ÄR!  Så enkel är det. Jag är alltid jag. Mina inställningar om livet är alltid samma oavsett vilken ålder jag är. Jag ser aldrig att jag har åldrats. Jag är alltid att vara mig själv. Jag njuter av livet.”

Britt Marie oroar inte att hon får mer och mer rynkor på ansiktet genom åren. Hon äter vad hon vill utan att oroa sig om det är mycket fett eller mycket socker i det. Hon lever inte efter någon annans förväntningar på henne. Hon är bara vara sig själv utan att behaga andra, oavsett om det var i sitt tidigare arbetsliv eller i sitt vardagsliv.

Jag kan inte ha Britt Maries foto här,
då tar jag min mammas :)

Britt Marie låter nästa samma som min mamma! Min mamma var en riktig skönhet när hon var ung. När hon var runt 60 år gammal så hade en granne (en 50-åring dam) som försökte övertala henne att gå för en skönhet operation, att göra en ansiktslyft. Min mamma bara log mot förslaget varje gång den damen sade till henne. Hon berättade detta till mig och skrattade högt om vad granne sade till henne. Mamma brydde sig inte om att andra tycker att hon var gammal. Man måste åldras ju, varför ska man ha rädsla för det? sade hon. Hon var nöjd med sina naturliga linjer på ansiktet.

Min mamma gillade mycket om mat. Hon var inte petigt på mat. Släktingar och vänner som besökte henne visste precis vad hon gillade för mat. Hon var bara petigt för vilken restaurang eller gatukök man köpte maten ifrån  J. Annars var hon som Britt Marie, åt vad som helst.

Men min mamma kunde inte vara som Britt Marie att inte leva efter andras förväntningar. Här menar jag att min mamma var ofta bekymrad över andras åsikter om vissa saker och ting som hon gjorde. Min mamma var en perfektionist när det gäller hushållsarbetet och henne matlagning. Hon tog inte andras kritik så väl eftersom hon hade alltid stor förväntning på sig själv.

Men å andra sidan så var hon som Britt Marie tyckte inte om att behaga andra för att få någonting. Hon påstod att hon kunde sova lugn och ro på nätterna utan att ha dåligt samvete för att behöva spela ut en falsk roll för att få saker och ting. Exakt som Britt Maries inställning om det också. 

Så, oroa dig inte mycket om hur du ser ut, att inte vara rädd för att åldras, lever inte efter andras förväntning, säljer inte ut dig för att behaga andra. Jag hatar den fjärde punkten så jag har inga problem med det, men det är inte lätt med de tre första punkter. Jag lär mig varje dag om att inse dem och jag är på en god väg. Har du gjort det med, är du på den vägen också? Om inte, varför inte börjar från idag?

Ha en trevlig måndag och resten av veckan.. Lär dig och njut dig av att vara dig själv! 

Min första date med Britt-Marie

Enligt Röda Korsets regel så måste vi besökare i Väntjänsten ringa upp vår mottagare innan vårt första besök.  När jag ringde Britt Marie för första gången, fick jag redan en väldig behaglig känsla när jag lyssnade på hennes ljuvliga röst. Hon talade så tydligt och glatt. Vi bestämde datumet och tid för vår första date.

Dagen innan vår första träff ringde jag upp henne för att påminna henne att jag skulle besöka henne. Hon skrattade och sade att så klart hon kom ihåg det. Hon beskrev till och med som en GPS hur jag skulle hitta till hennes lägenhet när jag kom fram till äldreboendets huvudingång.  Medan jag lyssnade på henne blev jag så imponerad av hennes goda minne! 

Nästa dag efter jag ringde på hennes dörrklocka så öppnades dörren av en söt dam med glansfull leende. Jag presenterade mig och hon välkomnade mig varmt och bjöd in mig. Jag kände mig redan som att komma hem till en gammal vän. 

För sekretess skull och min respekt till Britt Marie och henne familj, kommer jag aldrig att lägga upp Britt-Maries bilder. 
Vi får nöja oss  med denna istället :)

Jag visade henne påsen som jag hade i min hand. Påsen med 4st nya gräddade kanelbullar som jag tog hem ifrån. Jag sade till Britt Marie att vi kanske kunna fika lite medan vi pratade. Hon log och sade att det var väldigt snäll av mig att ta med mig fikan, jag behövde inte göra det men kanalbullar låter alltid gott! J Hon visade mig saker och ting som behövdes till att förbereda och ordna fram en fin fika. After allt har fixats, så satte vi oss ner i soffan där kanelbullarna och två koppar av grönt te serverades på soffbordet. Vår eftermiddagsfika var redo!

Jag började med att berätta lite kort om mig och vem jag var. Britt Marie tyckte att det var spännande och var något nytt för henne för att få lära känna mig eftersom hon aldrig hade träffat en kines. Jag svarade att det var min ära att få träffa henne, att jag aldrig hade träffa en så pigg och glad 96 åring som henne. Hon sade att jag skulle ha träffat henne innan förra sommarn, innan hon fick stroke. (Nu känner hon sig ibland att hon är kraftlös och orkar inte mycket längre som förut. Hon måste använda rollatorn hela tiden nu för stödet när hon går.)

Man märkte alltid inte av tiden går så fort när man har det trevligt tillsammans, eller hur?

Det var precis vi kände. Vi bara pratade och pratade tills att jag frågade henne om hon behövde vila lite, då märkte vi att vi hade suttit där i två och en halv timme! Oj! Vad tiden går! sade hon. Vi avslutade vår första träff med att bestämma datumet för vår nästa träff och sedan ställde jag in resten av bullarna i frysen samt tvättade tekopparna. Jag kramade och tackade henne för hennes visdom och korta berättelser om sitt liv innan jag gick. Hon tackade mig för mitt besök och såg fram emot för att träffa mig igen. (Det var en bra början, eller hur?)

Så, är ni nyfikna vilka visdom jag hade samlat för mig? Jag får skriva om dem vid nästa inlägg och flera inlägg som kommer efter det, hoppas jag! Detta inlägg är kanske lagom långt för en snabbläsning. Jag vill ju inte att min läsare börja känna både sömnigt och tråkigt framför min text, särskilt när ni kanske måste läsa två eller flera gånger för att förstå mina svenskskrivningar med kinesiskuttryck. 

Ha en bra dag, njut av livet! Kram J

En ros till Kjell.

Jag vill gärna tacka mina vänner, släktingar och läsare som har redan läst min blogg. Innan jag börjar skriva om den 96 års gamla damens visdom, vill jag först tacka Kjell så mycket för att han har hjälpt mig att finputsa mitt första inlägg. Så, dagens ros går till Kjell! Det blir en bukett av rosor till honom istället för en :)

Den första kontakten

Allt började med att jag frivilligt erbjöd mig att arbeta för Röda Korsets Väntjänst förra året. Varför gjorde jag det?

Att bevittna min mammas död för tre år sen har påverkat min syn på livet sedan dess.

Jag älskade min mamma väldigt mycket och ville att hon skulle flytta till Sverige för att förena sig med min familj här, men hon vägrade. Hon valde att stanna kvar där hon var, och att vara ensam. Jag som fastnade mellan min familj och mitt jobb här i Sverige hade svårt att flytta hem till henne eller besöka henne oftare. Hon åldrades, hon blev sjuk, hon blev deprimerad, liksom många gamla människor i Sverige. Trots att jag inte kunde bli världens bästa dotter, var jag glad att jag kunde stanna i tre månader hos henne när hon var sjuk och behövde mig för fyra år sedan. Trots att jag inte kunde uppfylla hennes sista önskan att flytta hem till henne för gott, var jag glad att jag hann ta hand om henne på sjukhuset de tre sista veckorna innan hon tog sitt sista andetag inför mina ögon.  Att se på när livsenergin gradvis tar slut och livsljuset gradvis släcks, och sedan mot slutet var det bara de elektroniska vågorna som stannade på en rak linje, och pip-ljudet från respiratorn som talade om att min mammas resa var slut. Hela upplevelsen har påverkat min uppfattning om liv och död.

Idag är jag föräldralös. Jag får ingen mer chans att lära mig mycket mer om livet av mina föräldrar men deras kloka bär jag med mig och för vidare.  

Det finns många ensamma och gamla människor som behöver någon som lyssnar till deras livserfarenheter. För mig är äldre människor som en levande historiebok som jag har mycket att lära mig av. Så, jag anmälde mig till Röda Korsets kurs och blev deras volontär.

Jag hade tur som fick träffa en 96 år gammal dam som har så mycket att berätta om sig själv, och hon har lovat att dela med sig av sin visdom. I gengäld ska jag börja blogga på svenska. 

Jag börjar med att dela med mig av hennes visdom, som du och jag komma att ha nytta av och kanske kan använda hela livet ut, och om vi har tur, kanske vi också kan ha nytta av dem tills vi blir 96 år gamla!

Livet är gott!