Min första date med Britt-Marie

Enligt Röda Korsets regel så måste vi besökare i Väntjänsten ringa upp vår mottagare innan vårt första besök.  När jag ringde Britt Marie för första gången, fick jag redan en väldig behaglig känsla när jag lyssnade på hennes ljuvliga röst. Hon talade så tydligt och glatt. Vi bestämde datumet och tid för vår första date.

Dagen innan vår första träff ringde jag upp henne för att påminna henne att jag skulle besöka henne. Hon skrattade och sade att så klart hon kom ihåg det. Hon beskrev till och med som en GPS hur jag skulle hitta till hennes lägenhet när jag kom fram till äldreboendets huvudingång.  Medan jag lyssnade på henne blev jag så imponerad av hennes goda minne! 

Nästa dag efter jag ringde på hennes dörrklocka så öppnades dörren av en söt dam med glansfull leende. Jag presenterade mig och hon välkomnade mig varmt och bjöd in mig. Jag kände mig redan som att komma hem till en gammal vän. 

För sekretess skull och min respekt till Britt Marie och henne familj, kommer jag aldrig att lägga upp Britt-Maries bilder. 
Vi får nöja oss  med denna istället :)

Jag visade henne påsen som jag hade i min hand. Påsen med 4st nya gräddade kanelbullar som jag tog hem ifrån. Jag sade till Britt Marie att vi kanske kunna fika lite medan vi pratade. Hon log och sade att det var väldigt snäll av mig att ta med mig fikan, jag behövde inte göra det men kanalbullar låter alltid gott! J Hon visade mig saker och ting som behövdes till att förbereda och ordna fram en fin fika. After allt har fixats, så satte vi oss ner i soffan där kanelbullarna och två koppar av grönt te serverades på soffbordet. Vår eftermiddagsfika var redo!

Jag började med att berätta lite kort om mig och vem jag var. Britt Marie tyckte att det var spännande och var något nytt för henne för att få lära känna mig eftersom hon aldrig hade träffat en kines. Jag svarade att det var min ära att få träffa henne, att jag aldrig hade träffa en så pigg och glad 96 åring som henne. Hon sade att jag skulle ha träffat henne innan förra sommarn, innan hon fick stroke. (Nu känner hon sig ibland att hon är kraftlös och orkar inte mycket längre som förut. Hon måste använda rollatorn hela tiden nu för stödet när hon går.)

Man märkte alltid inte av tiden går så fort när man har det trevligt tillsammans, eller hur?

Det var precis vi kände. Vi bara pratade och pratade tills att jag frågade henne om hon behövde vila lite, då märkte vi att vi hade suttit där i två och en halv timme! Oj! Vad tiden går! sade hon. Vi avslutade vår första träff med att bestämma datumet för vår nästa träff och sedan ställde jag in resten av bullarna i frysen samt tvättade tekopparna. Jag kramade och tackade henne för hennes visdom och korta berättelser om sitt liv innan jag gick. Hon tackade mig för mitt besök och såg fram emot för att träffa mig igen. (Det var en bra början, eller hur?)

Så, är ni nyfikna vilka visdom jag hade samlat för mig? Jag får skriva om dem vid nästa inlägg och flera inlägg som kommer efter det, hoppas jag! Detta inlägg är kanske lagom långt för en snabbläsning. Jag vill ju inte att min läsare börja känna både sömnigt och tråkigt framför min text, särskilt när ni kanske måste läsa två eller flera gånger för att förstå mina svenskskrivningar med kinesiskuttryck. 

Ha en bra dag, njut av livet! Kram J