Den första kontakten

Allt började med att jag frivilligt erbjöd mig att arbeta för Röda Korsets Väntjänst förra året. Varför gjorde jag det?

Att bevittna min mammas död för tre år sen har påverkat min syn på livet sedan dess.

Jag älskade min mamma väldigt mycket och ville att hon skulle flytta till Sverige för att förena sig med min familj här, men hon vägrade. Hon valde att stanna kvar där hon var, och att vara ensam. Jag som fastnade mellan min familj och mitt jobb här i Sverige hade svårt att flytta hem till henne eller besöka henne oftare. Hon åldrades, hon blev sjuk, hon blev deprimerad, liksom många gamla människor i Sverige. Trots att jag inte kunde bli världens bästa dotter, var jag glad att jag kunde stanna i tre månader hos henne när hon var sjuk och behövde mig för fyra år sedan. Trots att jag inte kunde uppfylla hennes sista önskan att flytta hem till henne för gott, var jag glad att jag hann ta hand om henne på sjukhuset de tre sista veckorna innan hon tog sitt sista andetag inför mina ögon.  Att se på när livsenergin gradvis tar slut och livsljuset gradvis släcks, och sedan mot slutet var det bara de elektroniska vågorna som stannade på en rak linje, och pip-ljudet från respiratorn som talade om att min mammas resa var slut. Hela upplevelsen har påverkat min uppfattning om liv och död.

Idag är jag föräldralös. Jag får ingen mer chans att lära mig mycket mer om livet av mina föräldrar men deras kloka bär jag med mig och för vidare.  

Det finns många ensamma och gamla människor som behöver någon som lyssnar till deras livserfarenheter. För mig är äldre människor som en levande historiebok som jag har mycket att lära mig av. Så, jag anmälde mig till Röda Korsets kurs och blev deras volontär.

Jag hade tur som fick träffa en 96 år gammal dam som har så mycket att berätta om sig själv, och hon har lovat att dela med sig av sin visdom. I gengäld ska jag börja blogga på svenska. 

Jag börjar med att dela med mig av hennes visdom, som du och jag komma att ha nytta av och kanske kan använda hela livet ut, och om vi har tur, kanske vi också kan ha nytta av dem tills vi blir 96 år gamla!

Livet är gott!